vivamus

Igår var femte dagen jag inte gick till skolan, om man räknar med helgen. I fredags däckade jag efter frukost och vaknade vid tolv, så det blev inte så mycket skola då. Sen var det helg med allt vad det innebär för spanjorerna, med mig hängandes på släp. Det är inte nådigt vad dom orkar. Natten till måndagen fick jag en släng av magsjuka, så varken i måndags eller igår kunde jag gå till skolan. Inte speciellt kul att vara sjuk, det blir faktiskt riktigt tråkigt. Men idag mådde jag tillräckligt bra för att ta mig till skolan, äntligen. Sen att jag var med på konditionsträningen på idrotten var nog inte det smartaste valet jag gjort år 2009, men det finns också en hel del val att välja på.



Jag och Anissa njuter i ett 30 grader varmt Spanien.



Den här helgen har det varit sjukt mycket fest i Barcelona. Jag tror att dom firar något helgon, Mercédes, men jag är inte riktigt säker. Dom har så mycket fasoner för sig dom där spanjorerna, man vet aldrig vad dom kommer göra härnäst.
Jag åkte iallafall in med Ester och Ignasi (äldsta sonen) vid 7 tiden i lördags. Jag och Ester åkte till La Rambla medans Ignasi åkte till sina kompisar för att kolla på fotboll. Jag och Ester tog oss på något sätt fram mellan alla människor  för att kolla på en parad. Den skulle föreställa helvetet, så det var drakar, djävular och andra saker jag inte visste namnet på som smällde fyrverkerier på allt och alla. Helt livsfarligt! Skulle man gå med var man tvungen att ha blöta kläder av bomull och skydd för huvudet. Sen att dom galningarna som höll i smällarna sprang ut i publiken var det ingen som brydde sig om. Publiken skrek och flydde om vartannat till ljudet av stora, dova trummor. Man fick helt klart in den rätta känslan av kaos.


Fyrverkerier i paraden


Lillkillen tar skydd hos Storkillen.



Efter den galna paraden gick vi runt och kände på staden som pulserade. Vi åt Churros, lyssnade på musik, kollade på fyrverkerier och dansade flamenco på en bakgata där alla grannarna dukat upp långbord på gatan för att umgås. Allt kändes riktigt genuint Spanskt.

Så mycket händer här, hela tiden är det nya saker som vrider ens världsbild och gör att man aldrig kan komma till rätta. Just när man ska sätta sig ner och sjunka in i vardagen är det något nytt som kommer och drar undan stolen, så att man dunsar ner på rumpan och får ett olustigt uppvaknande från sin ännu inte påbörjade slummer. Man kravlar sig upp, lite förnedrad, och flyttar på stolen för att den ska stå kvar. Helst vill man skruva fast den i väggen. Sen att man inte kan läsa skylten som säger "Förbjudet att sitta" är en annan sak, man gör ju sitt bästa att lära sig.

Vi har haft 30 grader i S. Cugat  varje dag den här veckan, vilket är helt okej om man är hemma och slappar. Men går man i skolan blir man sådär obehagligt klibbig och yr, speciellt om man har konditionsträning på idrotten som vi hade igår. Vätskebristen var given, men där får jag skylla mig själv lite. Trots det är det är skönt att komma hem och ta en siesta i solen.
Min första spanskalektion i tisdags var givande. Jag hamnade i lägsta gruppen och lärde mig hur man frågar "Vad heter du?" och liknande fraser man lärde sig för 5 år sen. Lite repetition kan aldrig skada, men det var i grövsta laget. Gick provet verkligen så dåligt? Lite dåligt självförtroende och tankar på att jag nog hör hemma i den gruppen, men det blir kanske svårare med tiden.
Jag har också min första gymnastikträning i min nya grupp idag. Det kommer bli så otroligt pinsamt, kul och frustrerande. Jag och Ester var och kollade på gymmet som ligger 1 min från vårat hus, och såg att dom tränade gymnastik. Så vi gick in och kollade upp hur det såg ut, och för att göra en lång historia kort så skulle jag komma och provträna ikväll kl 20.15.


Nej, nu blir det pepp inför träningen!

Jag spenderade kvällen med Anissa och Ester i Barcelona igår. Vi gick på den stora gatan La Rambla ner mot hamnen. Det är helt galet vad mycket preformance artister det fanns där, djuraffärer som säljer sina kaniner och fåglar ur burar på gatan, blomaffärer, musikanter och otroligt mycket folk. Det måste ha varit minst 30 st människor som är utklädda till olika saker, allt ifrån en vitmålad kille på toa till indianer, som man betalade för att få ta ett kort med. Riktigt roligt att se faktiskt.
Vi lyckades iallafall ta oss ner till den fina hamnen och gick in på ett stort shoppingcenter. Till vår lycka fanns både min och Anissas favoritaffärer där, så vi hade fullt upp. Efter lite shopping tog vi en glass (det finns överallt) och satte oss för att se solnedgången.
En himla fin kväll i en himla fin stad. Jag kommer trivas här.


Anissa på tåget till Barca



Solnedgång i Barcelonas hamn

Sista dagen i skolan innan helgen, vilken jag sett fram emot hela veckan. Jag har varit så trött efter skolan så det känts som om jag slutat fem istället för halv tre. Man har inga raster mellan lektionerna, utan det är bara att gå till nästa klassrum när man slutat. Man har också bara 30 min lunch då alla står och häckar utanför grindarna och vaktar sina revir.
Men idag var det roligare än vanligt, för nu fick vi (Anissa och jag) faktiskt något att göra på lektionerna. Vi brukar annars bara sitta och göra ingenting, vilket är helt dötrist. Idag fick vi lite biologi och kemi att göra, vilket inte alls är så lätt på spanska. Biologin funkade, men kemin var svår. Ingenting heter något logiskt, och det stavas olika på catalan och castellano. Det var helt omöjligt att komma ihåg allt, men det var iallafall kul.

Efter skolan gick vi till ett typ komvux, där vi ska ta spanska lektioner. Jag missar 9h skola/veckan, så jag tyckte det var helt okej upplägg. Jag ska också spela piano+gitarr på måndagar, och sen är det gymnastik 3 dagar om allt går som det ska.

nu ska jag kolla på film, sen blir det lite sömn.
Godnatt

Ännu en dag i Spanien, och jag börjar komma in i rutinerna.
I morse såg det ut att bli en molnig+kylig dag (på ca 17 grader) så jag tog kläder efter väder. Det var kanske inte det bästa jag gjort då solen kom fram vid tio-tiden och temperaturen snabbt steg till 25C. Det blev att man satt dyblöt i ett kvavt klassrum med 25 svettiga spanjorer, vilket inte förbättrades av att deras luftkonditionering är obefintlig. Vi hade också idrott idag, vilket bestod av att springa runt i ring en hel lektion i gassande sol. Det är mer underhållande än vad det låter, jag lovar.

Jag tog mitt första dopp i poolen idag! Det är en pool för alla som bor i det här området och den är överraskande kall för att vara i spanien, vilket jag märkte när jag helt ovetande skulle dyka i. Det slog mig att jag kanske skulle ha känt på vattnet innan, men det var iallafall uppfriskande!
Jag lyckades också komma iväg till en musikskola som erbjöd gitarr- och pianolektioner till hutlösa priser, men jag ska gå och kolla på ett annat ställe också. Det är inte billigt att vara kreativ i Spanien. På vägen till musikskolan såg jag bara massa möjligheter att åka longboard vart jag än gick. Nyasfalterade vägar, lätt sluttande gator, faktiska vägar för cyklister (eller longboardare) och böljande betonglandskap. Det är så synd att den inte fick plats i baggaget. Jag måste be rasmus ta med den upp när han kommer. Jag har till och med sett en och annan skate ramp!

Jag förstår mig verkligen inte på mattiderna här i spanien! Dom äter i princip ingen frukost, sen äter dom en macka vid halv tolv. Ingen ordentlig lunch här inte. Sen vid kl 3-4 äter dom ordentlig mat så att dom inte blir hungriga igen förrän vid nio-tio tiden. då smäller dom i sig en stor middag. Vad ska dom med den maten till, orka sig igenom natten? Nej, jag förstår inte hur dom klarar det. Och jag som är van vid en stor frukost och ordentlig lunch har svårt att orka med lektionerna utan någon energi. Sen att trycka i sig massa mat innan man går och lägger sig är kanske inte det bästa heller. Min (mar)drömsvikt på 70 kg blir fixat i ett nafs!


Nu är det dags att sova ännu en gång. Tänk va skönt det skulle vara om man slapp slösa tid på något så banalt som sömn. Vad mycket man skulle kunna göra! Men det är ingen idé att klaga. Det är ju ganska skönt att sova ändå.
Hasta mañana!

Jag hade packat hela helgen, men ändå blev det stressigt när jag skulle åka. Passet var borta, vänner ringde och saker jag hade bestämt skulle stanna hemma fick följa med i sista sekund, "utifall att...". Vi kom iväg tillslut, efter ett stopp hos rasmus för att leta efter passet och en välbehövd höjning av blodsockret på en överraskande bra thai restaurant i upplands väsby.
Så en ungdomsbil och en pensionärsbil gav sig iväg mot Terminal 5, med ungdomarna som klara vinnare av leken "håll dig på din körbana". Pensionärerna borde fundera på att skaffa starkare glasögon, eller åtminstonde börja använda de dom redan har.
På flygplatsen gick det relativt smidigt, trots Arlandas ihärdiga försök att skapa fler köer. Jag fick en patriotisk present i form av två pocketböcker och en liten svensk flagga som nu pryder min nattduksbord.
Det blev ett jobbigt farväl, jobbigare än vad jag trodde det skulle bli. Med gråten liggandes tjock i halsen har man en tendens till att glömma alla de fyndiga kommentarer man tänkt ut, och jag lyckades bara klämma fram ett svagt "jag älskar dig" mellan försöken att trycka ner den jobbiga klumpen som hela tiden hotade att ta kontrollen. När jag gått på planet blev det inte mycket bättre. Jag hade inte förstått vidden av det hela, men när jag såg landningsbanan sträcka sig mot ett till synes avlägset land utan tryggheten med nära och kära blev allt plötsligt verkligt. Jag är faktiskt på väg till spanien. Det är inte längre "när jag blir stor ska jag plugga utomlands", utan jag ska verkligen plugga utomlands nu, i år. Så en stor del av resan gick åt att med tårarna rinnande tänka mig igenom alla jobbiga scenarios jag skulle uppleva, vilken jobbig familj jag skulle få och alla möjliga dåliga saker som helt säkert skulle inträffa under mitt år. Resten av resan gick till att läsa Marilyn Mansons vridna självbiografi, vilket gav mig så mycket att tänka på att allt annat kastades ut för att få plats med mer av hans berättelser om droger och ateism. Det är faktiskt riktigt intressant att läsa hur hans tankebanor går och varför han är som han, även om jag ännu inte riktigt fått svar på den frågan.
Tack Emma och Rasmus!
När jag äntligen kommit fram utan några större händelser än att en tant hade snott min fönsterplats som hon var säker på var sin, möttes jag av min områdesrepresentant Ana. Hon var kort, bastant, hade rött lockigt hår och såg lika förvirrad ut som jag när jag kom med mina 38 kilo packning och en gitarr. Vi väntade ett tag på en Finsk tjej som kom med ett annat plan, sen tog vi en taxi mot Barcelona. Det var lite värre för henne eftersom hon inte kunde någon spanska över huvud taget, och skulle bo hos en familj som inte kunde engelska. Så jag kände mig lite bättre till mods då jag visste att jag inte skulle ha det värst den närmaste tiden.
Kl. 9 plingade vi på dörren till min familj, och mamma Ester öppnade dörren. Hon är också kort (ungefär som jag), med brunt hår och glasögon. Hon välkomnade mig med två kindpussar och ett leende samtidigt som hon lyckades hålla hunden inomhus, be sin man hjälpa med väskorna och diskutera med sin mamma på telefon hurvida hon skulle komma och hälsa på i Ibiza i helgen eller inte. Hunden var inget större problem då den är blind, halvt döv och har samma entusiasm som ior när hans hus precis rasat. Den gick mest runt och slog huvudet i saker i ett försök att komma och hälsa på mig. Hennes make var i ungefär samma skick som hunden, men med förhoppningsvis lite bättre syn genom sina centimetertjocka glasögon. Han sluddrade på catalan (den dialekt av spanska jag inte förstår) om de olika sakerna han gjort i huset, hans släkthistoria och visade mig otaliga samlingar av gamla historieböcker, medans jag nickade och log i ett försök att låta intresserad. Ester som varit med förut stoppade hans historialektion och skickade honom till sängs.
Efter att vi lyckades släpa upp väskorna till mitt nya rum som är hälften av mitt gamla och i princip består av en säng, ett skrivbord och bokhyllor, var det en pizzamiddag med familjen. Familjen visade sig vara Ester och hennes äldsta son Ignasi, då pappan lydigt gått och lagt sig och den yngsta sonen jobbade. Det visade sig också att Ester pratar bra engelska och hade haft flera studenter på besök, men "bara" 5 av dom i nio månader. Resten hade varit här under några veckor. Ignasi var inte lika glad över att ha ännu en student i huset, då vissa av dom inte hade varit så bra. Jag övertalade honom att jag var värd besväret genom att glänsa med min intellekt; Jag hade sprungit runt i hela huset och försökt ladda min nya mobil eftersom jag påstod att elkontakterna var trasiga i mitt rum. När vi kollat allt som möjligtvis kunde vart fel, testat en engelsk kontakt och kommit överens om att gå till en elbutik dagen efter, kom jag på att jag inte hade stoppat i batteriet än. Han blev inte så imponerad. Jag somnade iallafall, drömmandes om hemska saker som människoätande mobilladdare och en klass full med 17-åringar.

Vid halv sju gick jag upp och klädde på mig, åt en fantastiskt onyttig frukost med insikten om att jag kommer gå upp flera kilo under de här månaderna, och gick till tåget. Det var en 15 min promenad till tunnelbanestationen Sant Cugat, och därifrån ca 15 min tåg till La Terassa. Därifrån ännu en promenad på ca 10-15 min för att komma till skolan. Ester kallade det motion, jag kallar det en himla jobbig väg tidigt på morgonen när allt du vill göra är att sova.

Hela skolgrejen var snurrig. Vi skulle prata med en kvinna, men hon var inte där. Vi mötte en tysk-fransk tjej och hennes värd syster som också väntade på henne, så vi bestämde oss för att vänta tillsammans. Det visade sig att värdsystern (som hade ett superlångt och krångligt namn, och kallades något som var minst lika krångligt) hittade väldigt bra i La terassa, något Ester inte kunde skryta med. Vi gick till Spaniens motsvarighet till Komvux för att kolla efter kurser i Spanska eftersom skolan inte anpassar sin spanska efter oss, en musikskola som var stängd, vilade på ett café, gick till ett bibliotek och letade efter en gymnastikgrupp. Ester och systern var tvugna att gå, så jag och den tysk-franska Anisia gick tillbaka till komvux för ett litet spanskaprov. Det var aningen ringrostigt efter sommaren, så det gick inte allt för bra för att man skulle känna sig bekväm, men inte så illa att man mådde dåligt av det.
Vi gick tillbaka till skolan och lyckades få tag på kvinnan som skulle hjälpa oss. Hjälpen bestog utav två papper, ett med ett 10-tal böcker vi skulle köpa och ett schema. Första lektionen visade sig tack och lov vara engelska så jag och Anisia kunde äntligen glänsa med våra kunskaper, och inte frånvaron av den. Nästa lektion var tyvärr Biologi som blev en total flopp. Vi fattade precis noll av vad läraren sa, hon hade ingen aning om att vi inte fattade något heller. Vi skulle göra ett test för att se vart vi låg, men ärligt talat. Biologi på spanska, har ni sett det någon gång? Det är inte nådigt kan jag informera er om. Som för att försämra hela lektionen bad hon alla att inte skriva av någon annan, och gick sen ut för att inte komma tillbaka förrän lektionen var slut. Smart drag måste jag säga. Efter en hel dag i skolan var både jag och Anisa helt slut, så vi bestämde oss för att åka hem. Hon tog en buss och jag började min långa väg hemåt.
Väl hemma möttes jag av Ester som undrade hur min dag varit medans hon satte en tallrik kokta bönor och någon sorts friterat kött med ost i framför mig. Ännu en näringsrik måltid, men överraskande god. Vi pratade om dagen och lite allmänt, sen gick jag upp och till min lycka fungerade internet. Så nu sitter jag här och dokumenterar dagen medans den yngre brorsan spelar hög musik och skämtar med sina spanska polare.
Så är man äntligen i Barcelona. Allt känns så overkligt, men ändå så normalt. Som om det är en självklarhet att jag är här. Som om det är så här det ska vara. Det saknas bara att kunna språket, sen kommer allt kännas som ett andra hem. Mitt rum är redan hemtrevligt med svenskaflaggor och foton.

Nej, nu är klockan alldeles för mycket och jag måste sova. Det tog ett tag att skriva inlägget och jag är alldeles för trött för att känna inspirationen jag hade i början.
Buenas tardes